Det finns många olika tekniker inom koppargrafik exempelvis torrnål och etsning. Det finns tre koppartryckspressar på verkstaden, varav två är eldrivna, där valsbredden är 60 och 80 cm. Den handdrivna pressen har valsbredd 50 cm.

Seri kommer från grekiskans ser; silkesmask. Silke användes förr till den finmaskiga väven, genom vilken färgen pressas. Screentryck eller silkscreen är andra namn på samma teknik. Verkstaden är utrustad med tryckbord för ramar upp till 70 x 100 cm.

Cyanotypi - en fotografisk teknik som började användas i mitten av 1800-talet. Innan kopiatorn användes den till att mångfaldiga bland annat arkitektritningar, därav den engelska benämningen ”blueprint”.
Papper behandlas med kemikalier och blir ljuskänsligt. Därefter kan man lägga föremål eller bilder på overhead-film och belysa med UV-ljus. Där ljuset träffar pappret härdas kemikalierna och får en djupt blå färg.

Avdelningen för litografi är utrustad med en gammal klassisk stentryckspress.

Är en en bläckstråleteknik. Här används pigmentfärger med extremt lång hållbarhet. Färgomfånget är ungefär lika stort som Adobe RGB, därför skall bilder för Fine Art Print inte konverteras till det mycket snävare cmyk. För att klassas som Fine Art Print skall utskriften också göras på ett syrafritt Fine Art-material av bomull och/eller a-cellulosa. Dessa print har en hållbarhet på minst 100 år. 

Collografi är en grafisk metod som är enkel och experimentellt. Den kommer av att Collo betyder lim på Franska.
Det är både djuptryck och högtrycksteknik.

Plåten görs av kartong som man lackar så att den tål vatten. I kartongen kan man skära ut sitt motiv eller bygga på höjden med lim och krita.
När plåten är färdig så färgas den in med koppartrycksfärg . 
Collografi kan göras mycket enkelt till väldigt avancerat.

Fotopolymergravyr eller polymermetoden är ett av många sätt att mångfaldiga bilder. Den är en fotografisk kopieringsmetod som bär släktskap med fotogravyr.

Fotopolymer räknas inom grafiken till en av djuptrycksteknikerna. Fotopolymerplåten  består av två skikt, där ett lager av fotokänslig polymerplast vilar på en tunn plåt. FP-plattan är ursprungligen utvecklad för flexografi, vilket är ett sätt att trycka emballage i stor mängd.

Den ljuskänsliga FP-plattan kontaktexponeras, medan den är fuktig, med en positiv film under UV ljus.

Först genom ett original på OH-plast, sedan genom ett finkornigt raster. Plåten framkallas sedan i 22-gradigt vatten. Under en minut får plåten ligga still i vattnet, och sedan "skrubbar" man med en dabb bort plastskiktet.

Plåten får torka framför fläkt, för att sedan efterbelysas med UV-lampan. När FP-plattan är torr och härdad är den färdig för att infärgas. Tryckningen sker därefter som en etsning i en koppartryckpress.

Metoden påstås vara mindre giftig än den tidigare vanliga tekniken fotoetsning.